Tillbaka
Rosig om kinderna känner jag efter den härliga promenaden med Waddy. Härligt att komma ut tillsammans med någon för en gångs skull. Det blir lite långtråkigt att alltid gå själv med hund o barn. Visst Liam pratar mycket och gärna, men lite civilicerade samtal är inte helt fel. Underbart att få ventilera med någon lite!
Vi gick runt Skogstorp och det var mysigt!
Tråkigt bara o komma hem till våran fula lägenhet. Väggarna börjar krypa på mig nu.... USCH. Jag hatar att veta att jag inte kan ge Nova-Lee ett eget rum. Jag hatar att jag inte får inreda ett tjejrum. Jag hatar att Liams rum är mintgrönt! Jag hatar att vårat rum är mörkblått. Jag hatar tapeten i köket, den e skitful. Tapeten i vardagsrummet är så gammal att den vittrar sönder. Det enda ja gillar är badrummet, för det har JAG bestämt hur det skulle se ut!
Jag vill så gärna ha ett hus nu. Med varsina rum till barnen och gärna ett gästrum/kontor så jag slipepr ha datan på köksbordet mer. Det är såå bökigt! Men men, en annan dag kanske jag får min vilja igenom... eller i ett annat liv! SUCK!
