Vart tar tiden vägen?
Eftersom jag inte varit inne på bloggen på hur länge som helst satte jag mig och började lusläsa gamla inlägg. Och vart tar tiden vägen?
Nova-Lee kom ju liksom igår, känns det som. Var tog min lilla bebis vägen?
Ni som inte träffar oss så ofta kan ju bli informerade om att min lilla söta snälla bebis har förvandlats till en manipulerande liten terrorist! Med sina blonda lockar och stora blåa ögon lyckas hon blåsa varenda en om att hon är en liten gullunge! Ni ska bara veta! Hon gav mig stryk häromdagen. Bokstavligt talat pucklade hon på mig med knytnävarna! Hon är alltså ett och ett halvt år! Envisare unge får man leta efter!
Men såklart är hon världens goaste också! Men hua mig, när hon lägger den sidan till är hon inte rolig!
Men å andra sidan är hon smart och hjälpsam, och väldigt nyfiken på allt. Hon vill lära sig vad allt är! "Da de de då?" frågar hon mig miljoner gånger om dagen, (Vad är det då?)
Hon älskar att leka med dockor och hon bäddar åt dom om och om igen. Man kan nästan tro att hon är skendräktig så som hon pular! =)
Jag hade glömt, hur hemskt det var när förlossningen startade, hur rädd jag var och hur hemskt det var! Det var som bortblåst!
Jag har helt glömt av hur hemskt det var när Liam var så ledsen och avundsjuk i början.
Nu är dom som riktiga syskon, ena sekunden älskar dom varandra och pussas och kramas för att i andra slåss och retas!
Nova-Lee är expert på att göra tjuvnyp när ingen ser! En riktig liten terrorist! =)
Jag ksa nog inte läsa om när barnen var små, man blir ju sjukt sugen på en tredje liten bebis! Om det bara kudne stanna så, det ligger nog i kvinnans natur att alltid sukta efter en alldeles liten färsk knodd! =)
Hua mig!
